Under the bridge downtown I gave my life away.
En kall och hård vy över ett stilla sund. Tonvis med stål och betong står nu fundamenterat i havsgrunden och utgör en transportbro mellan Sverige-Danmark (eller likaväl det övriga Europa), och visst har den öppnat upp en väg. Redan under 1600-talet planerades denna bro men var inte tekniskt genomförbar, men blev så en brukbar realitet år 2000. Aldrig tidigare har Köpenhamn känts så nära. Före bron var överresan mer av ett projekt, samtidigt mer spännande. Och med den då gynnsamma valutan levde man gott hos dänerna. Tillbaka till framtiden får man nog säga att bron har gjort oss mer kontinentala, friare och utan tvekan mer exponerade. Trots idogt arbete från tull och polis flyter narkotika och andra svåra problem oundvikligt över gränserna. Här under bron kan man känna den hårda verkligheten ur dånet från trafiken. Och man blir i samma andetag påmind om barndomens frånfälle. Det här är nu, Malmö 2009, lev det eller skit i det.
Visst var det en mäktig och samtidigt lite konstig känsla man fick när man satt där under bron?
SvaraRaderaJa, som både du och jag skrivit så frambringades både barndomskänslor och högst vuxna reflektioner vid det tillfället. Den besynnerliga känslan har till viss del suttit i sen dess, kanske triggade det igång höstens vemod!?
SvaraRadera