Jag har ett minne av att pappa tog mig till det här museet när jag bara var en ung påg. Det var inte en särskilt spännande attraktion för mig då förutom att jag fick se min första, och tills idag den ända, mumie ligga och trycka i en glasmonter. Men nu förvånades jag av hur fantastiskt vackert det var där, oavsett om attraktionen var döda faraoner, marmorstatyer eller mäkta palmer och blomster. Jag är mycket tacksam över att jag fick se det här igen, det gav mig inspiration samt en inblick i med vilka ögon min far betraktade Glyptotekets salar när han så omtänksamt visade mig in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar